Ställde Marko vid spisen att kocka medan jag själv hade lite fixarfrojekt att pula med. Har kikat endel på fina förvaringslådor i papp på olika affärer och återigen blir jag skeptisk, inte endast pågrund av att mina surt fördärvade slantar ryker eller för att min sambo är väldigt "ekonomisk" utan för att de också är rätt trista...Kan man köpa dem i affären har ju fler människor lika dana hemma, dvs. god bye till det unika.

Jag har till markos förtret sparat på gamla "bra att ha" skokartonger och köpte nu när vi var och handlade lite olika inslagspapper som kostade 22kr styck. Bestämde mig för att pröva med spraylim för att slå in lådorna.

Material: Gamla skokartonger och chokladask, presentpapper, sax, penna och en linjal och spraylim (funkar med papperslim, mindre ångor men mer krångel).

Mätte upp runt lådan... lådkantens höjd + 2cm runt hela ritade runt hela lådan efter jag placerat den i mitten.

klipper bort en kvadrat på varje hörna av pappret och klipper 2cm diagonalt i varje hörn. Spraylima fast botten på lodan mot papprets mitt först sedan är det bara att spraya och gnida fast kant efter kant. Sist viker man in det som sticker upp ner i lådan. Samma procedur med locket.

Så här blev första lådan.

Jag hann påbörja en till men limsprayångorna fick mig att lägga ner för ikväll...kan vara bra om man har möjlighet att vara ute och spraya.

Fixade lite mer i tvättstugan igår kväll... Fick syn på att den vita hissgardinen som hängt där inne att bra tag var något solkig och dammig...såg också att den irriterande nog inte gick att tvätta. Nehee då fick jag sy en egen enkel variant av det rutiga textilvaxdukstycket som jag slet bort från diskhon.

Det blev inte lika proffsigt som köpta hissgardiner men det är ju bara en tvättstuga och sy är inte riktigt min starkaste sida. Att få göra tvättstugan fin i en annan fär än blått är min högsta önskan men det kostsamma projektet att renovera tvättstugan helt ligger väldigt långt ner på listan...köket, badrummet och tv-rummet kommer definitivt före...

Små ting som kan förstöra mitt positiva tänkande och snarare få mig till buttra negga-häxan...Förkylningsbaciller härjar här i huset, både Fabian och Thilia har blivit angripna... så då var det dax med första vändan med sjuklingar för denna termin.

Ett lungt och fridfullt uppvaknande denna soliga söndagsmorgon, NOT!! Någon dvs. min kära finska sambo har fått för sig att det är en toppenidée att ställa sitt brööölande mobillarm med tio minuters mellanrum i en timme innan man ens behagar kliva upp...

Att sedan stappla upp med brölljudet fortfarnade dånande i huvudet och se till att kaffebryggaren gör sitt jobb så jag åtminstone kan få mitt älskade morgonkaffe...att avnjuta morgonkaffet kan rädda mitt humör tänker jag när jag sätter mig och tar första klunken, i mina tankar kommer definitivt inga smarta ideér eller intressanta funderingar, utan det som blokerar mina tankar från att löpa fritt är den iskalla insikten om att vi måste åka och storhandla. 

Kan tankarna föreställa mig en miljon roligare och mer stimulerande sysselsättningar att roa mig med än denna fruktansvärt tråkiga syssla.

Kanske...eller ne det kanske inte är helt ok...men låter man fantasin flöda så kommer ideér som jag tidigare påpekat kanske inte bör verkställas utan stanna här...jag fick just en sådan idé...

Marko och jag delar uppfattningen om att barnen ska hjälpa till hemma, då med succesivt ökande ansvar och svårighetsgrad på sysslan. Hittills har sysslorna bestått av ur- och i- plockning av diskmaskin, köra ut och dra till baka soptunna och flera små enklare göromål. Men herrejisses, Fabian är ju snart 12 år dax för lite mer avancerade och utmanande uppgifter. Min tanke är att köpa en kärra till hans cyckel, stoppa inköpslista och pengar i hans ena jackficka, mobilen i andra och hjälmen på huvudet och... off he goes... Det är ju jättenyttig och lärorik uppgift, att cykla till coop fram och tillbaka blir motion, frisk luft och bra trafikvettsträning. Att genomföra handlingen ökar förmågan till planering, matematiskt tänkande, ansvar och social träning...

kanske bäst jag sätter stopp för mitt nerpräntande av denna crazy fantasi innan jag blir anmälld till BO...Jag är ingen hemsk förälder utan bara en med rätt att spåna fritt i fantasin, som sagt en mycket bra tanke men inte på riktigt...

Sådär ja, nu har buttra neggahäxan flygit sin kos så min söndag kan börja, tack för det mitt huvud!       

Kikade runt i olika affärerer på jakt efter minst sju bordstabletter/underlägg till matbordet i köket. När jag kom till fjärde stället började jag bli riktigt irriterad.   Man kan kalla mig för ekonomisk eller rent av snål, men jag vet vad jag vill och står för min åsikt, 30-50kr för en rektangel med tyg och eftersom de bör tvättas kan det vara bra med ombyten... 

Skulle underläggen vara gjorda av guld eller sydda med diamanttråd hade jag troligtvis inte reagerat på prislapparna, men jisses det är vanligt tyg och en riktigt dyr tyglapp om man tänker på att den skall fungera som en slags bordshakklapp... i min skalle började jag såklart klura på en lösning.

Att använda bordsunderlägg i plast vill jag inte gärna behöva göra, såvida barnen inte ska pyssla eller måla...Hitta en lösning blir nästa steg. 

Har en tid att passa ändå sitter jag här och skriver med håret på ända iförd morgonrock och njuter av min tredje mugg kaffe.

Kan ärligt säga att detta är något av ett signum när det gäller moi. Njuta av morgonen ända in i det sista...och sedan paradoxalt nog, eftersom jag hatar att stressa och är ett kontrollfreak, stressa mig havt fördärvad sista stunden för att hinna i tid...

Idag ska jag göra något häpnadsväckande när det gäller min morgonrutin och bryta mitt invanda mönster, helt enkelt stänga ner datorn göra mig färdig och åka in till frissan så hon får fixa mitt skatbo till kaluffs. Ha en bra dag!  

Funderade när det gäller kreativitet och uppfinningsrikedom...

Kommer det utifrån som ett behov, dvs att det krävs att en person är det för att kunna uppfylla sina önskemål eller för att nå sina mål?

Eller är det något en person redan har som egenskap naturligt från början?... Kan det vara så att det är en blandning??

Om en person är jättekreativ och påhittig och hela tiden hittar lösningar ex. genom att återanvända saker man redan har och förnya dem då bör ju enligt min egen terori dessa egenskaper hos den personen utvecklas ännu mer och framför allt inte tyna bort...men vad skulle hända med egenskaperna om personen helt plötsligt blev mångmiljonär...hmm, tål att tänkas på...får sova på den helt enkelt.  

 Många strängar på min lyra har jag...fast det är en sträng som är lite fnasig och inte helt funktionsduglig och det är min förmåga att stava. Jag har fått lov att inse och godta denna brist.

 Ett obotligt fall helt enkelt...minns att min lärare Marie som jag hade i femte klass sa till mig att fortsätter jag läsa mycket så kommer jag bli bättre på att stava. Utifrån hennes uttalande och med tanke på hennes kompetens inom området har jag dragit slutsatsen som jag påpekade ovan...Obotligt fall!

Jag läser ju massor och har gjort sedan jag knäckte läskoden, har även skrivit mycket speciellt när jag pluggade till lärare. Marie jag är ledsen men din teori fungerade inte i praktiken, inte denna gång. 

Om någon anser att det är irriterande med några felstavningar här och där får helt enkelt låta bli att läsa min blogg.

Jag har en bekännelse att delge och det är att iband kan jag verka genomsäker på att min lösning på ett problem fungerar utmärkt eller att mina idéer är både väl genomtänkta och definitivt genomförbara, saken är den att jag oftast inte har en aning.

Alla ideér är inte goda sådana, men hur ska jag kunna veta det innan jag provat.

Att försöka hitta lösningar det är min grej, känner total tillfredställelse när de lyckas fungera utanför skallen och visar sig vara fullt genomförbara. Men om de inte fungerar vägrar jag kasta in handuken, tvärt om, då får jag vända och vrida på saker och ting och tänka i nya banor och som på beställning hittar jag nya lösningar eller får nya ideér.

Idag fick jag bli nöjd med resultatet av min ena lösning till tvättstugan. Textilvaxduken lyckades jag efter en hel del trixande och ett antal uttalade svordommar sy till ett drapperi. En stålvajer från ikea fick bli upphägningsannordningen.

Min lösning nummer två som jag fick förkasta helt var den att försöka dölja rören...  

  Med hjälp av limpistol fäste jag tyget runt underkanten på diskhon

Den fula tvättmaskinsslangen klädde jag också in för att dölja. Problemet är att det för det första blev fult och för det andra blev alldeles för rutigt.

Jag fick dock två nya ideér när jag granskade mitt icke fagra verk, en lösning kan vara att byta ut det rutiga mot vitt för att få bort allt mönster. En annan men lite mer krävande lösning, men som jag faktiskt tror kan bli riktigt bra är att kasta mig på snickrandet igen, trots att jag sagt att jag aldrig mer ska snickra efter min hemgjorda skohylla. 

Men det är lockande att använda upp resten av brädorna från altanrivningen och som blev över efter jag byggt skohyllan

 måla dem också vita och bygga en front av dem runt diskhon...to be continued...

Det svåra med min premiär och invigning av mitt genom tiderna första inlägg i min egen blogg är att jag har aldeles för mycket i min skalle som behöver tömmas.

Anledningen att jag efter mycket om och men börjar skriva är för att få skriva av mig och få ner mina tankar och idéer i text i stället för att pladdra sönder min stackars omgivnings öron.

Jag är ledig denna soliga fredag och min 8-åriga Thilia är hemma från skolan med halsont och feber. En god mor som jag är (försöker vara   ) har jag servat henne med te, satt på film, mjölk och flingor och ett antal fler smådetaljer. Under tiden går min hjärna på högvarv och nya ideér för inredningslösningar till vårt hem poppar upp där inne hela tiden. Försöker klura på lösning för att vår tvättstuga ska bli...mer som jag själv...ett skapligt yttre och ett funktionsdugligt inre   ...samtigt som jag springer och passar upp på den lilla sjuklingen, river jag fram symaskinen, för en av mina smarta ideér , jag kommer fortsätta kalla mina ideér smarta, för det är ju en självklarhet att jag anser att mina egna inredningsidéer är smarta så länge jag själv inte förkastat dem, den övriga omgivningen får tycka vad de vill. Som sagt en av mina smarta ideér var att få tråbacksförvaring under en bänskiva mer osynlig samt det fula, som kallas rör, under diskhon att även de försvinna...funderade på drapperi av tyg, men förkastade den ideén när jag kom att jag hade en väl passande textilvaxduk som jag inte längre ville använda till sitt tidigare tänkta ändamål borde fungera ännu bättre. Sagt och gjort...

Hinner inte ens ta fram duken som ska trolla fram en tvättstuga till mig, innan sjuklingen i tv-rummet kallar på sin uppasserska, dvs jag, och kräver hjälp att sätta på tv-spelet, väl där inser jag också att min tvätt är klar och petig som jag är ska tvätten alltid hängas direkt, är småallergisk mot skrynklig tvätt. samtidigt kommer jag på att jag ju tänkt att kanske börja blogga...hmmm så nu sitter jag här och skriver sneglande mot symaskinen och tvätten som gosar till sig i tvättmaskinen och när skrivit klart och återgår till det jag skulle gjort egentligen kommer jag helt enkelt få en "allergichock" eller bara bli allmänt irriterad på mig själv för att jag hänger tvätten en halvtimme efter den blev klar. Kommer även som vanligt inte hinna mer än ta fram duken innan jag själv, någon eller något fixar till nästa avbrott till min pysselstund...