Hon säger... Hon tänker...

Det är lördag och sambon kommer med förslaget att de, om hon vill kan åka till en möbelaffär och titta på soffor. Hon säger,

-Ja, det kan vi göra, det blir trevligt. 

Hon tänker, att det är ju trevligt att strosa runt och drömma och göra upp planer tillsammans. Det är väl ok att de tittat och drömt om soffor ett antal gånger under sådär fem års tid. Må hända att det är liiiite frustrerande, men hon har ju blivit rätt bra på detta nu.

Hon har förstått att här handlar det om en säkerhet...Måste akta sig för inpulsköp och det undviker man på bästa sätt genom att låta det få ta tid... och lite mer tiiid. Hon har även lärt sig att inte fastna för någon speciell soffa eftersom man aldrig vet om just DEN finns kvar dagen DET då soffan kanske ska inhandlas. Hon har även lärt sig att hantera känslorna inför en utflykt likt denna, is i magen och se det som en trevlig lördagspromenad bara att den sker inne i en möbelaffär.

Väl inne i möbelaffären är soffavdelningen det första de möter, men de möter även något annat...Ja, förutom några enstaka fler möbelintresserade kunder och en lång ganska ung kille som precis står och övertygar ett äldre par om komforten av en soffa, vilket pekar på att han är en av möbleaffärens säljare. Det är något mer, något i luften liksom...

Sambon och hon kikar runt en stund och är precis påväg in mot en annan stor del av affären när de möter säljare två.

En robust kvinna i femtioårsåldern, som ser både alldaglig och trevlig ut, hon har förtillfället två kunder i släptåg så bemödar sig inte med att säga mer än hej.

När säljaren och kunderna hon hade i släptåg passerat, känner båda, HJÄLP! Vilken lukt men sambon blir först att klä osen som borrat sig in i deras näsborrar med ord.

- Kände du, vad hon luktade svett? Viskar han

- mmmm Säger hon, för det är det ända hon får fram. Stackars människa, om lukten sprider sig såhär runt där hon befinner sig hur är det inte då för henne som liksom står mitt i det hela tiden. Fastbunden i sin egen svettlukt.

Fast hon borde ju känna det själv, eller det kanske blir sådär som för sopbilsåkarna, eller fiskrensarna att man blir avtrubbad i näsborrarna. Hoppas det är så för henne, måste vara enkalre att leva med det då än om hon hela tiden kände lukten men verkligen inte kunde bli av med den...

Förföljd av sin egen odör jisses vilken tragedi. Undra hur långa smala säjaren eller andra kollegor står ut, de har kanske försökt påpeka detta på ett fint sätt, börjat med små hintar som att ge henne rollon i födelsedagspresent till hela korgar som man kan få till jul och brukar vara fyllda med godis, ostar, vin eller andra mumsigheter. Bara att korgarna i detta fall varit fyllda med doftspray, wonderbaums, doftljus, deospray, rakhyvel+lödder och så en liten chokladkaka, för att hon inte ska bli misstänksam och tro att de anar något om hennes svettproblem...

När de kommit ner på nedre planet av affären och sambon precis provsuttit en ganska ful soffa Kommer den robusta svettkvinnan till säljare klivande mot dem leende.

-Behöver ni hjälp?

Hon tänker, Nej, stackars människa, men det gör du! Du behöver kanske till och med proffshjälp, vilket vi inte riktigt kan erbjuda dig, samtidigt som det faktiskt blir lite tokigt om vi som potentiella kunder kommer hit och ska behöva hjälpa säljaren med hennes svettproblem.

Om vi behöver hjälp? Våra problem känns liiiite futtiga i jämförelse med dinna oooosande rätt viiiida problem.

Kan nog inte riktigt tänka mig vad du skulle kunna hjälpa oss med i nuläget...om inte du förståss kunde, med minsta möjliga rörelse för att hindra kroppens utsöndringar från att med hjälp av klädtyget liksom puffas ut genom alla tygporer och klädplaggsöppningar.

Fast hon svarar istället med en glad och trevlig röst:

- Nej tack, vi tittar bara. Och luktar, ofrivilligt.

- Bara att säga till annars. Svarar svettsäljkvinnan käckt tillbaka, ler stort och glider iväg i ett moln av svettos. Säga till, frivilligt söka upp...Hon måste vara helt galen eller kanske snarare tro att vi är helt galna som vill utsätta oss för mer, känner nog lite yrsel redan nu. 

Tänk om sofforna dragit åt sig svettodören? Stackars gamla paret som köpte soffan där uppe, de kommer hem ställer sin fiiina nyinköpta oxblodsfärgade äkta skinnsoffa i sitt trevliga lilla vardagsrum och kan inte begripa varför soffan inte luktar sådär starkt skinn som skinn brukar lukta i början.

Frun kanske påpekar för gubben sin att lukten inte är helt främmande men annorlunda på en möbel. Fast paret kanske trivs så bra med soffans komfort och modell att de gärna inte vill krångla och gubben som betalt dyra pengar kontant för soffan kanske anser att frugan får vara glad för den ändå, han kanske intalar frugan att oxarna de gör sofforna av ibland kan bli så skrämda inför dödens faktum att de svettas och ibland sitter helt enkelt lukten kvar i skinnet.

Frugan som kanske inte är den vassaste kniven i lådan och inte är så insatt i skinnbranchen köper gubbens bortförklaring och deras liv med sin nya svettsoffa kan fortsätta.  

Vandringen genom affären med sikte på utgången genomförde sambon och hon i väldigt rask takt, precis innan hon och sambon var framme vid dörren kastade båda en medlidsam blick på den unga, långa säljarkillen. Hinner precis se hans lidelsefulla blick innan dörren slår igen bakom henne och sambon...

Sorry dude we can´t help you, we have to help ourselfs, we have children for god´s sake...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vems fel? Vems ansvar? Eller vänta nu, kräver min omgivning att jag har ett eget ansvar? Kräver min omgivning att jag har skyldigheter själv? Nej fy sjutton! Jag har endast rättigheter jag har också all rätt att lägga över ansvaret för i princip allt...

Hon tänker... men säger...   Hon har efter en lång dag med arbete, hjärnan full med jobbartankar samt en hel del måstebestyr äntligen slagit ner rumpan i fåtöljen, där sitter hon och njuter av sitt kaffe och känner bit för bit hur kroppen och hj...

Ernst har, till min förvåning strumprydd, lagat sina mat och demonstrerat sina kreativa ideér. Leila har efter allt bakande och godistillverkande med sin kåtblick riktad mot tv-kameran återigen talat om för de tv-tittare som inte lessnat att få hål i...

Har i dagarna återigen fått bevisat för mig hur upprördhet, irritation, ilska ja, vad vi än väljer att benämna det, tar för mycket energi. Frågan är dock hur i allsin dar går man till väga för att inte köra fast i argträsket? Jag har ingen aning hur ...

Den stolta fristaden...kommunens ledord och vision. På kommunens hemsida framgår så tjusigt att vi lägger den viktiga grunden för barnens livslånga lärande samt att våra förskolor är roliga, trygga och lärorika. de lyfter även fram hur viktigt u...