Har i dagarna återigen fått bevisat för mig hur upprördhet, irritation, ilska ja, vad vi än väljer att benämna det, tar för mycket energi. Frågan är dock hur i allsin dar går man till väga för att inte köra fast i argträsket? Jag har ingen aning hur det funkar för andra eller om andra ens känner igen sig i detta fenomen med att fastna i den negativa spiralen, finns säkert en och annan gladlynt, överpositiv skrattlärka någon stans i detta avlånga land och inte känner igen sig ett dugg.

Till den eller dem vill jag säga två saker, Grattis!! måste kännas skönt. Eller... hallå där lite självinsikt tack!

Jag erkänner att jag själv hamnar i irritationsspiralen rätt ofta och kan vara så frustrerad och upprörd så jag nästan exploderar. Behöver inte handla om världsproblem, jag har inte så stort ego så jag tror mig lösa världsfredsfrågan eller svältfrågan. Det handlar snarare om mer närliggande och för vissa andra inte stora problem. Okej, jag blir upprörd över vissa problem som jag stöter på, har efter lite eftertanke kommit fram till att det är problem som jag anser försvårar eller förstör, då framför allt i mitt arbete.

Jag har nu vid 36 års ålder börjat komma till insikt hur jag hjälper mig själv att komma ur denna spiral och det är genom att finna en lösning... En liten, liten detalj som kan ställa till det för mig själv samt även skapa ännu mera frustration är att bara att alla sk. problem kan inte jag finna lösningar på. Jag kan inte ens påverka vissa delar över huvud taget. Men jag kan påverka endel och jag kan försöka hitta förslag till lösningar på vissa arbetsrelaterade problem.

Nu kommer jag till det som har varit mitt brydderi speciellt senaste veckan och det är PS självservice. Detta system där vi under arbetstid skall logga in på "ledig" dator och föra in sem, övertid, sjukfrånv, vab, kvällsmöten mm. Vi har en timmes egen reflektion i veckan och under den timmen skall vi klämma in och hinna allt arbete vi själva är involverade i. 

I och med namnbytet från "egen planering" till "egen reflektion" fick jag mitt korkade, dumma nöt för mig att wow vi skulle få reflektera det pedagogiska arbetet denna timma. Verkligheten ser helt annorlunda ut iaf för min del och säkert många med mig. Har vi inte möjlighet att sätta oss och fylla i PS spontant när vi egentligen är i barngrupp dvs då vi skall vara lyhörda och närvarande pedagoger för barnen så finns endast egna reflektionstiden kvar till detta. Så vida man inte gör som många gör, sitter och fyller i detta på sina raster eller ännu värre efter arbetstid, dvs på sin egen obetalda fritid.

Dilemmat uppstår när några vägrar göra det på sin fritid och därför kanske inte hinner med detta och några gör det på sin fritid och hinner därmed få in allt inom rimliga tidsramar. Min fråga blir då, hur kan våra chefer eller de högre upp någonsin se att vår tid inte riktigt räcker till? Några hinner ju alltid med, hur tajt det än är...

Jag brukade också göra detta efter arbetstid förrut eller på min reflektionstid, men denna termin kände jag STOPP!!! Jag och mina två närmsta kollegor har diskuterat detta flertalet tillfällen under terminen och de har både få stå ut med likväl delat min frustration i detta. Nu i veckan efter antal påminnelser ovanifrån att ajaj, nu borde, till nu måste du lägga in i PS, plus att jag hade tjugo miljarder andra grejor i huvudet och riktigt många andra saker på min att göra lista. Jag fick nog!! Kände att den enda lösningen är att helt enkelt lägga in en kvart PS+mailkollartid för var och en av oss tre i vårt veckorutinschema ( ni, vet ett sånt där schema där det ex, står vem som går på morgonmöte, vem som dukar, vem som läser olika dagarna osv). Jag tänkte att hur vi än vänder och vrider så är barnen förlorarna, men det är säkert iaf ett sätt att göra det bästa av situationen vi befinner oss i.

Sagt och gjort, jag frågade mina kollegor vad de tyckte och de köpte faktiskt idén. Nu har vi därmed sedan igår lagt in denna kvart för en av oss var i veckan på vårt rutinschema som sitter på vår skåpdörr inne på avdelningen.

Vi kan därmed i lugn och ro, utan att få dåligt samvete för att kollegan nog undrar var jag är, eller offra rast, eller skjuta det framför oss. Framför allt behöver vi inte ta från får sk. "REFLEKTIONSTID"...då kanske vi får en hel kvart att refletera på under denna timma?

Mitt upprörda och frustrerande för detta problem har lagt sig. Over and out!