Blir rejält förbaskad på mig själv och får god lust att kicka mig rejält på smalbenet och gorma - Skärp till dig, bete dig som en vuxen mogen kvinna och sluta sura nu. Men envis som jag är vägrar pessiandan lämna mitt sinne hur mycket jag än bannar och försöker mota bort.

Har kommit till insikten att likväl som jag kan vara lösningsinriktad och positivtänkande kan jag tydligen, när det vill sig riktigt illa vara en lebeda, sur, tvär och negativ så illa så jag knappt orkar med mina egna tankegångar. Alla har vi sådana dagar tänker man ibland när sinnet känns dystert likt en solkig gammal sur disktrasa.   

Men vad gör man av all oförklarlig ilska som kommer farande likt en käftsmäll för egentligen inget speciellt utan för småsaker som man i vanliga fall snarare skulle rycka på axlarna för och bara låta passera rätt oberörd.

Men i detta sura tillstånd blir jag arg för att det regnar, arg på att allt ute är täckt med gul äckelpollen, arg på att kylskåpet inte fyller sig själv utan att vi måste åka och storhandla. Blir vansigt förbaskad på att jag inte kan vräka i mig en hel chokladkaka utan att må illa eller utan att gå upp två kilo, blir minst lika sur för att jag inte bara kan tänka på ordet gym och då känna hur musklerna växer och fettet förintas. Vill sparka sönder min cykel för att jag inte kunde få ett körkort i morsdagpresent. Blir jättesur för att jag inte är tjejen med guldkontot så vi kunde leja en byggfirma som fixade huset tipptopp medan vi var på en fantastisk semesterresa. Skitsur blir jag när jag tittar ner på mina fårskinnstofflor och inser att de inte ens klarar sig med tejplagning längre. Blir arg när jag tänker på att hemmet inte kommer vara städat när jag kommer hem i morgon och blir rent ut sagt vansinnig när jag inte ens kan ligga under argfilten och skriva eftersom det efter en stund är en omöjlighet att andas under en tjock filt...  

Mitt i allt detta arga och sura börjar en ny känsla komma krypande, närmare och närmare tills jag tillslut inser att jag inte ens förstår varför jag är så arg... jag förstår inte riktigt vad det är som gör mig så sur heller. Jag har det väl rätt bra egentligen, har min, i och för sig rätt knasiga finne till sambo, men han är min älskade sambo och han älskar sin surkart till tant oavsett om hon sista veckan mest spottat och fräst så fort han råkat öppna munnen...tänker i mitt nu lite lugnare sinne att han måste ha ett outgrundligt tålamod eller verkligen älska mig med ALLA mina egenheter. Sedan har jag mina (för det mesta) superhärliga ungar som också stått ut med sin argbigga till mamma senaste dagarna, faktiskt imponerande när jag tänker efter.

Jag har ett jobb som jag verkligen brinner för, ja tamejsjutton det gör jag så mycket så det nästan luktar bränt...Har ju till och med problem att stoppa tankeflödet när jag lämnar byggnaden och vill massor (säkerligen för mycket enligt många) men det kan inte hjälpas, jag kan inte rå för det.

Likväl som jag inte kan rå för att mina batterier ibland blir så urladdade att tröttheten och pessimismen tar över helt och jag inte ens orkar med mig själv...

Fast då är det tur att jag har kaffe, datorn och argfilten...Kliver ur surdimman, något varm men också både lungnare och faktiskt gladare.   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vems fel? Vems ansvar? Eller vänta nu, kräver min omgivning att jag har ett eget ansvar? Kräver min omgivning att jag har skyldigheter själv? Nej fy sjutton! Jag har endast rättigheter jag har också all rätt att lägga över ansvaret för i princip allt...

Hon säger... Hon tänker...   Det är lördag och sambon kommer med förslaget att de, om hon vill kan åka till en möbelaffär och titta på soffor. Hon säger, -Ja, det kan vi göra, det blir trevligt.  Hon tänker, att det är ju trevligt att strosa...

Hon tänker... men säger...   Hon har efter en lång dag med arbete, hjärnan full med jobbartankar samt en hel del måstebestyr äntligen slagit ner rumpan i fåtöljen, där sitter hon och njuter av sitt kaffe och känner bit för bit hur kroppen och hj...

Ernst har, till min förvåning strumprydd, lagat sina mat och demonstrerat sina kreativa ideér. Leila har efter allt bakande och godistillverkande med sin kåtblick riktad mot tv-kameran återigen talat om för de tv-tittare som inte lessnat att få hål i...

Har i dagarna återigen fått bevisat för mig hur upprördhet, irritation, ilska ja, vad vi än väljer att benämna det, tar för mycket energi. Frågan är dock hur i allsin dar går man till väga för att inte köra fast i argträsket? Jag har ingen aning hur ...