Hon tänker... men säger...

Hon har efter en lång dag med arbete, hjärnan full med jobbartankar samt en hel del måstebestyr äntligen slagit ner rumpan i fåtöljen, där sitter hon och njuter av sitt kaffe och känner bit för bit hur kroppen och hjärnana börjar slappna av.

- Maaaammaaaaa!!

Den ljusa men skarpa rösten skär in i hennes redan ömma trummhinnor trots att rösten kommer från ytterdörren tar den sig igenom både väggar och rum för att nå henne.

Om jag inte svarar tänker hon...Om jag tänker mig bort någon annan stans, ja bort till en sandstrand, en tom sandstrand. Om jag låtsas att jag inte hör så byts ylandet till -Paaaappaaaaa!! 

Hon hinner inte mer än tänka denna fantasitanke då den skärande rösten nu ett antal decibell högre och mer eller mindre vrååålar

-Maaaaaaammaaaaa!!

Fan, tänker hon, den kommer inte försvinna och framförallt inte ge sig. Hon överväger två alternativ trots att hon redan innerst innne vet att det alternativet som är minst till hennes egen fördel kommer bli det segrande. Det första alternativet ,som hon själv skulle njuta mest av, är att tyst sitta kvar, stoppa hörlurarna i örononen och låta vrålaren inse att det inte är någon idé och därför ge upp. Andra alternativet är det mindre lockande och innebär att hon får ställa ner koppen resa sig upp och gå till ytterdörren för att tillgodose vrålaren, eftersom den utifrån gapandet antagligen befinner sig i en mycket svår kris eller kanske rentav håller på att dö.

Väl vid dörren säger vrålaren surt

- Hörde du inte mig jag har ju ropat jääättelänge?

 jo, jag hörde dig och halva bostadsområdet, men jag kanske inte ville resa på mig. Förjag kanske önskade att du kunde ta av dig skorna och komma in och säga det du ville säga i stället för att gapa som vi påpekat för dig så många gånger.

Fast hon säger istället att hon inte hörde för att hon hade hörlurar i öronen och frågar vad som är fel och om vrålaren har ont någon stans.

Vrålaren (dottern) tittar oförstående på sin mor och ser ut att leta i sina tankar.

-Jo, mamma det är typ jättehalt ute så vi kan åka kana på skorna på hela garageuppfarten, å så undrade jag om du kunde ge mig min mobil.

Medan hon surt hämtar dotterns mobil tänker hon, att det var ju roligt att dottern tvingade ut henne i hallen trots att hon hade det så skönt i fåtöljen med sin kaffekopp för att berätta en så viktig och intressant detalj.

Men till dottern säger hon samtidigt som hon räcker fram mobilen att det är ingen idé att dottern ropar mer för hon ska nämligen sätta sig och bajsa och hon förklarar vidare att hon är vääääldigt hård i magen så det kan ta jättelång tid. Dottern rynkar på näsan

- Mamma, det är inte speciellt intressant för mig att veta att du ska bajsa, å så har vår fröken sagt att man inte ska säga att man ska gå och bajsa man kan bara säga att man ska gå på toaletten, för det låter liksom trevligare. Det kanske inte du visste mamma, men nu vet du det. Hej då!

Dottern snor runt och springer ut igen varpå hon hinner tänka smäll inte i dörren samma sekund som dörren smäller igen så kraftigt att tavlan brevid halkar på sniskan som vanligt. Hon suckar,

hon kanske borde ta med sig kaffekoppen och låsa in sig sig på toaletten. Hon kan ju låtsas att hon är hård i magen och sitta där jättelänge, ifred, är hon hård i magen kan hon nog inte ens laga mat utan bör nog stanna på toa hela kvällen. Hon skulle ju kunna smussla med en kudde och filt också.

-Maammaa, jag behöver hjälp! Sonen kommer nerdundrande från övervåningen med matteboken i näven.

Jaha där rök min lilla lugna stund med kaffet. samtidigt undrar hon om hennes sambo verkligen inte hör hur barnen tjoar efter mamma hela tiden heller om han helt enkelt gör så som hon tidigare tänkte att hon ville göra.

Hon slår undan irritationen och svarar med en ansträngt mjuk röst,

- Kom så sätter vi oss i köket, så hjälper jag dig med matten.

- Men matten är jag snart klar med, bara ett tal kvar. Det var inte ens svårt. Det är min dator igen, den är knasig, spelet funkar inte. Sonen tittar på henne precis som om han förväntar sig att hon där på fläcken skulle förvandlas till en trollkarl och komma med sin magiska pinne till trollstav och kunna trolla fram ett datageni som fixar ev problem på datorn snabbt som en blinkning.

 Jag orkar inte med dessa dataproblem, har ju förklarat miljoner gånger att jag nog snarare skulle paja mer vid en knapptryckning än fixa något. Förresten kan han väl läsa en bra bok istället för att sätta sig vid datorn. Jag måste ju snart hänga tvätten och sedan börja med maten, har inte tid att försöka lösa problem som jag redan vet att jag inte kan lösa. 

- Du får be pappa hjälpa dig, han kan det där bättre än jag. 

Å, vilket jämställt förhållande, pappa kommer med sin skruvmejsel och lagar och jag kommer med snorpapper å snyter näsor, eller plåster och plåstrar sår. Jag skulle faktiskt kunna fixa eventuella dataproblem om jag bara hade tiden eller rättare sagt intresset att sitta framför datorn och lära mig.

- Men pappa har inte tid. Sonen tittar uppgivet på henne. 

Tror han fortfarande hon kan inta en trollkarls skepnad? Inte tid? Var är han förresten, hon har inte sett honom på länge. han kanske inte ens är hemma. 

Precis som om sonen kunde läsa hennes tankar påpekar han innan hon ens hinner fråga,

- Pappa sitter å skiter?

Fan, fan, fan. han är smartare än mig, hinner alltid rycka åt sig surfplattan och smita in på toa och sitta där i stanken och mysa för sig själv medan jag får vara allt i allo här ute. Å där rök min tillflyktsplats, finns inte en chans att jag kan gå in där efter honom inom närmsta timmarna, inte förrän jag investerat en gasmask dvs. 

- Du får väl vänta tills han är färdig och sedan be om hans hjälp.

Sonen ser inte överförtjust ut över denna lösning men förvånande nog rycker han bara suckande på axlarna och traskar upp till sitt rum igen.

Nu, tänker hon. Nu blev det lungt igen.

Väl tillbaka till hörnet av tv-rummet där fåtöljen som hon motvilligt fick lämna står, grppar hon kaffekoppen och tar på stående fot en stor klunk, hon sväljer motvilligt den iskalla inte alls goda vätskan. Grimasierande av den beska smaken slänger hon en hastig blick på klockan inser hon också förtvivlat att the moment is over, matlagningen kallar och eftersom tvättmaskinen tystnat har hon även tvätt att hänga.

En öde, milslång strand, liggande i en solstol med en exotisk drink i ena handen och en bra bok i andra. Sol som värmer min vinterfrusna kropp och  fullständig tysdnad med undantag för det avslappnande ljudet av vågorna som sköljer upp på stranden med jämna intervaller...

Hon stirrar oseende ner i stekpannan där falukorvsskivorna ligger och fräser medan tankarna stannar kvar på stranden, bara en stund till...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vems fel? Vems ansvar? Eller vänta nu, kräver min omgivning att jag har ett eget ansvar? Kräver min omgivning att jag har skyldigheter själv? Nej fy sjutton! Jag har endast rättigheter jag har också all rätt att lägga över ansvaret för i princip allt...

Hon säger... Hon tänker...   Det är lördag och sambon kommer med förslaget att de, om hon vill kan åka till en möbelaffär och titta på soffor. Hon säger, -Ja, det kan vi göra, det blir trevligt.  Hon tänker, att det är ju trevligt att strosa...

Ernst har, till min förvåning strumprydd, lagat sina mat och demonstrerat sina kreativa ideér. Leila har efter allt bakande och godistillverkande med sin kåtblick riktad mot tv-kameran återigen talat om för de tv-tittare som inte lessnat att få hål i...

Har i dagarna återigen fått bevisat för mig hur upprördhet, irritation, ilska ja, vad vi än väljer att benämna det, tar för mycket energi. Frågan är dock hur i allsin dar går man till väga för att inte köra fast i argträsket? Jag har ingen aning hur ...

Den stolta fristaden...kommunens ledord och vision. På kommunens hemsida framgår så tjusigt att vi lägger den viktiga grunden för barnens livslånga lärande samt att våra förskolor är roliga, trygga och lärorika. de lyfter även fram hur viktigt u...