Efter att jag vid åttatiden sett till att sonen traskat iväg till skolan kände jag mig liksom lite manad att jag borde vara lite driftig när jag ändå var hemma med sjuklingen, som dessutom inte var i behov av mitt sällskap utan låg och vilade på soffan. Jag tittade mig omkring och kunde lungt konstatera att oroa mig för att  inte ha något att städa var inte behövligt och jag kunde nästan höra dammsugaren ropa mitt namn ... Kunde även tycka mig höra skursvabben kalla på min uppmärksamhet...

En timme senare kände man riktigt lukten av gulsåpa och huset var som förvandlat.... Dock inte huset jag och min familj bor i utan vår lilla gnagare till familjemedlem, Thilias hamster Duvas hus, eller snarare bur hade fått sig en rejäl storstädning. Jovisst, gallret blänkte och numera kunde Duva kråma sig i sitt bo som blivit i klass med femstjärniga hotell... 

Den där lilla gnagaren hade med andra ord bättre klass på sitt boende än oss, eftersom jag rätt uppgivet efter en timmes slit insåg att vårt hus fortfarande mer eller mindre kändes och såg ut som ett sunkigt råttbo. 

Men här gjorde jag något rätt oväntat för att vara jag. Istället för att bli en galen duracellkanin och börja tokstäda och sedan några timmar senare bli färdig och vara helt slut, tänkte jag (eller nja, snarare intalade mig själv) att se vilken fin och sann djurvän jag är. Inte nog med den känslan, satte jag mig tillräckligt nära buren med näsan nära gallret kunde faktiskt jag också lukta på såpalukten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vems fel? Vems ansvar? Eller vänta nu, kräver min omgivning att jag har ett eget ansvar? Kräver min omgivning att jag har skyldigheter själv? Nej fy sjutton! Jag har endast rättigheter jag har också all rätt att lägga över ansvaret för i princip allt...

Hon säger... Hon tänker...   Det är lördag och sambon kommer med förslaget att de, om hon vill kan åka till en möbelaffär och titta på soffor. Hon säger, -Ja, det kan vi göra, det blir trevligt.  Hon tänker, att det är ju trevligt att strosa...

Hon tänker... men säger...   Hon har efter en lång dag med arbete, hjärnan full med jobbartankar samt en hel del måstebestyr äntligen slagit ner rumpan i fåtöljen, där sitter hon och njuter av sitt kaffe och känner bit för bit hur kroppen och hj...

Ernst har, till min förvåning strumprydd, lagat sina mat och demonstrerat sina kreativa ideér. Leila har efter allt bakande och godistillverkande med sin kåtblick riktad mot tv-kameran återigen talat om för de tv-tittare som inte lessnat att få hål i...

Har i dagarna återigen fått bevisat för mig hur upprördhet, irritation, ilska ja, vad vi än väljer att benämna det, tar för mycket energi. Frågan är dock hur i allsin dar går man till väga för att inte köra fast i argträsket? Jag har ingen aning hur ...