Många strängar på min lyra har jag...fast det är en sträng som är lite fnasig och inte helt funktionsduglig och det är min förmåga att stava. Jag har fått lov att inse och godta denna brist.

 Ett obotligt fall helt enkelt...minns att min lärare Marie som jag hade i femte klass sa till mig att fortsätter jag läsa mycket så kommer jag bli bättre på att stava. Utifrån hennes uttalande och med tanke på hennes kompetens inom området har jag dragit slutsatsen som jag påpekade ovan...Obotligt fall!

Jag läser ju massor och har gjort sedan jag knäckte läskoden, har även skrivit mycket speciellt när jag pluggade till lärare. Marie jag är ledsen men din teori fungerade inte i praktiken, inte denna gång. 

Om någon anser att det är irriterande med några felstavningar här och där får helt enkelt låta bli att läsa min blogg.

Jag har en bekännelse att delge och det är att iband kan jag verka genomsäker på att min lösning på ett problem fungerar utmärkt eller att mina idéer är både väl genomtänkta och definitivt genomförbara, saken är den att jag oftast inte har en aning.

Alla ideér är inte goda sådana, men hur ska jag kunna veta det innan jag provat.

Att försöka hitta lösningar det är min grej, känner total tillfredställelse när de lyckas fungera utanför skallen och visar sig vara fullt genomförbara. Men om de inte fungerar vägrar jag kasta in handuken, tvärt om, då får jag vända och vrida på saker och ting och tänka i nya banor och som på beställning hittar jag nya lösningar eller får nya ideér.

Idag fick jag bli nöjd med resultatet av min ena lösning till tvättstugan. Textilvaxduken lyckades jag efter en hel del trixande och ett antal uttalade svordommar sy till ett drapperi. En stålvajer från ikea fick bli upphägningsannordningen.

Min lösning nummer två som jag fick förkasta helt var den att försöka dölja rören...  

  Med hjälp av limpistol fäste jag tyget runt underkanten på diskhon

Den fula tvättmaskinsslangen klädde jag också in för att dölja. Problemet är att det för det första blev fult och för det andra blev alldeles för rutigt.

Jag fick dock två nya ideér när jag granskade mitt icke fagra verk, en lösning kan vara att byta ut det rutiga mot vitt för att få bort allt mönster. En annan men lite mer krävande lösning, men som jag faktiskt tror kan bli riktigt bra är att kasta mig på snickrandet igen, trots att jag sagt att jag aldrig mer ska snickra efter min hemgjorda skohylla. 

Men det är lockande att använda upp resten av brädorna från altanrivningen och som blev över efter jag byggt skohyllan

 måla dem också vita och bygga en front av dem runt diskhon...to be continued...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vems fel? Vems ansvar? Eller vänta nu, kräver min omgivning att jag har ett eget ansvar? Kräver min omgivning att jag har skyldigheter själv? Nej fy sjutton! Jag har endast rättigheter jag har också all rätt att lägga över ansvaret för i princip allt...

Hon säger... Hon tänker...   Det är lördag och sambon kommer med förslaget att de, om hon vill kan åka till en möbelaffär och titta på soffor. Hon säger, -Ja, det kan vi göra, det blir trevligt.  Hon tänker, att det är ju trevligt att strosa...

Hon tänker... men säger...   Hon har efter en lång dag med arbete, hjärnan full med jobbartankar samt en hel del måstebestyr äntligen slagit ner rumpan i fåtöljen, där sitter hon och njuter av sitt kaffe och känner bit för bit hur kroppen och hj...

Ernst har, till min förvåning strumprydd, lagat sina mat och demonstrerat sina kreativa ideér. Leila har efter allt bakande och godistillverkande med sin kåtblick riktad mot tv-kameran återigen talat om för de tv-tittare som inte lessnat att få hål i...

Har i dagarna återigen fått bevisat för mig hur upprördhet, irritation, ilska ja, vad vi än väljer att benämna det, tar för mycket energi. Frågan är dock hur i allsin dar går man till väga för att inte köra fast i argträsket? Jag har ingen aning hur ...