En vanlig eftermiddag efter en arbetsdag...Mor flitig gnider frenetiskt runt med dammsugaren medan tvättmaskinen går varm. Hon plockar kläder som ligger slängda här och där i huset, plockar torkade snuspåsar som ligger på nattduksbordet, gör rent toan, rätar till kuddar i soffan, viker filten som någon använt men lämnat i en hög....hennes ilska stiger för varje sak hon måste plocka upp och för varje sekund hon själv måste städa efter fyra personer...Dotter klok åtta år sitter obekymrat i tv-rummet och tuggar tuggumi och klipper ytterligare ett konstverk i papper.

Mor flitig kommer in och får se hur hennes nyss nydammsugade golv och rentorkade bord sakta fylls av miljoner små vita snöflingeliknande pappersklipp som sakta dalar ner, dotter klok tuggar nöjd och mor flitig känner hur hon snart exploderar...

Mor flitig vräker obehärskat ur sig: -ååååå vad trött jag blir på att städa i det här huset, titta vad det blivit skräpigt igen nu när du klippt sådär!

Dotter klok tittar förvånat upp på mor flitig och frågar: - Vad menar du??

Mor flitig som knappt kan hålla rösten stadig av utmattning och ilska säger smått väsande mellan tänderna: - Jag säger att det är dags att ni börjar hjälpa till här hemma för jag blir gaaaalen på att jag ska behöva städa själv alltid...

Dotter klok ser förbryllad ut och utbrister: -Jag trodde du ville ha det för dig själv...Pappa brukar ju säga att du älskar att städa, då tänkte jag att jag älskar ju godis och inte vill jag att någon ska ta det från mig...då tar inte jag städningen från dig....   

Mor flitig känner sig extra nöjd med sig själv, hon har precis lyckats reducera lite löst pös som satt sig runt bakdelen förra julen... Hon kan inte låta bli att iförd trosor och bh efter duschen stå och nöjd kråma sig lite extra framför spegeln helt ovetande att dotter klok fundersamt står och iaktar henne.

Efter att dotter klok granskat mor flitig en stund, denna fortfarande helt ovetande om dotterns närvaro utbrister dottern:

- Moa i min klass har också skrattgropar, fast hon har bara två och de sitter inte på rumpan!   

(Mor flitig och dotter klok är helt påhittade ur min skalle, jag har ibland vävt in delar där jag letat i mitt minne efter tokiga, pinsamma, kloka, tänkvärda saker som mina egna barn eller andra sagt.)

Mor flitig hade denna onsdag bestämt sig för att vara behärskad och visa prov på riktigt gott tålamod, det hon inte då tänkte på var vem hon hade att göra med...dvs hennes 7-åriga dotter klok:

-Mamma får jag en glass?

-Nej, du har redan ätit en glass.

tio minuter senare:

-Snälla mamma kan jag inte få en glass?

-Nej, gumman jag sa ju nyss att redan ätit en glass det räcker.

en kvart senare:

-Du är väääärldens bästa mamma om jag får en glass.

Mor flitig känner att tålamodet börjar sippra ut genom öronen men bestämmer sig för att vara lugn och fråga hur hon menar...

- Så om du inte får en glass vad är jag då?

- då är du bara mamma men inte världens bästa...

Mor flitig vill vara världens bästa mamma i sin dotters ögon men vill samtidigt inte att dottern vinner glasskampen, hon vet att hon har en godisklubba liggande gömd i skafferiet och tänker att erbjudar jag henne den måste jag ju vara ännu bättre än bäst...med alla uppfostringsråd förträngda säger hon därför med en len röst:

-Om du får en godisklubba vad  är jag då? 

-Godisklubba?...då är du en dålig mamma, man får ju inte äta godis i veckorna, det vet du väl, det har du ju själv sagt?!

Vill tilläga att det är inte mamman som skriver bloggen som är med i historen!