Man är fortfarande inners inne densamma likt ett kugghjul som roterar runt sin axel men visar upp olika sidor beroende på vilken sida av kugghjulet betraktaren ser... Läste något liknande detta i en bok nyligen. Skrämmande och rätt sorglig tanke om jag tänker på betenden som är mindre fördelaktiga eller personlighetsdrag som påverkar en själv eller sin omgivning negativt. Frasen "jobba med sig själv" får inte riktigt samma genomslagskraft om det ställs mot detta sätt att se på oss människor. En slags uppgivenhet kommer krypande och frågan jag ställer mig är: "Är det verkligen så?"

Jag börjar själv nu speciellt senaste dagarna se ett gammalt betendemönster hos mig själv komma krypande. Mitt listsystem, ja, jag har ett sådant, om inte alltid nerskrivet så inne i huvudet. Det handlar om listor över saker som behöver göras eller måste kommas i håg. Listsystemet kan vara till stor hjälp samtidigt som det kan vara en direkt fara för stressrelaterade känslor.

Faran med listorna är när de blir längre och längre och längre i samma takt som orken och motivationen minskar och tiden inte räcker till.

Jag har förut lovat mig själv att arbeta bort det här och att istället för att köra i 110 kanske tillåta mig själv att tycka att det räcker med hälften. Har även lovat mig sälv att sätta stopp för vad jag anser att jag själv måste göra, ha kontroll över, förbättra, ansvara för osv. Det har fungerat rätt bra under en längre period, men det gamla betendet har i sin tysthet krypit på mig utan att jag själv märkt av det.

Efter att vaknat mitt i natten och stora svårigheter att somna om började mina tankar direkt vandra iväg till allt som jag måste få gjort och funderingar på om jag glömt något efter som känslan finns där, funderingar på hur jag ska hinna inom de rådande tidsramar samtidigt som jag känner att orken inte vill infinna sig. Välbekanta önskan om att bara få gräva en grop och krypa ner...

Vaknar med  avsaknad av att känna mig utvilad samt en sprängande huvudvärk. Anstränger mig, sätter på mig "jag är som vanligt mamma" och väcker barnen. Inser redan efter en stund att jag "som aldrig glömmer sånt" har glömt att lämna in lappen till dotterns fritids om ledighet på klämdagen, även glömt att i går påminna sambo och dotter om en läxa som hon hade och som de kanske annars glömmer...jaha, då får jag skämmas för att vara en dålig förälder. Jag som alltid brukar lämna in sakeri tid och ha ordning. Jag börjar omedvetet räkna ihop det som jag glömt senaste veckorna... en del bara småsaker men min egen känsla av att tappa kontrollen och inte känna igen mig själv finns där...samtidigt som panikkänslan inom mig för allt jag måste hinna göra och allt jag borde men inte hittar orken till att göra bara växer och växer...

Tvättkorgen svämmar över, hemmet ser ut som en svinstia, fönstrena skulle behöva putsas, jag skulle behöva ner och träna, projektet renovering av övervåning skulle behöva tas tag i eftersom det påbörjats och får mig att må dåligt av att vara rörigt... Jag skulle verkligen behöva sätta mig och förbereda mig inför ett åtagande jag tagit på mig  till måndag. Jag skulle behöva skicka in en viktig grej som legat länge och väntat. Behöva ringa ett samtal angående en annan sak som också egentligen skulle gjorts för ett tag sedan, som i och för sig min sambo erbjöd sig göra men inte gjort...Skulle verkligen behöva sätta mig och leta vad vi ska åka på semster i sommar...VILL INTE, ORKAR INTE...VILL BARA VARA ENSAM EN STUND, IFRED....Så ingen kan ropa eller säga: -Soooofie....-Maaamma....Vill bara skrika: LÅT MIG VARA iaf en stund!...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vems fel? Vems ansvar? Eller vänta nu, kräver min omgivning att jag har ett eget ansvar? Kräver min omgivning att jag har skyldigheter själv? Nej fy sjutton! Jag har endast rättigheter jag har också all rätt att lägga över ansvaret för i princip allt...

Hon säger... Hon tänker...   Det är lördag och sambon kommer med förslaget att de, om hon vill kan åka till en möbelaffär och titta på soffor. Hon säger, -Ja, det kan vi göra, det blir trevligt.  Hon tänker, att det är ju trevligt att strosa...

Hon tänker... men säger...   Hon har efter en lång dag med arbete, hjärnan full med jobbartankar samt en hel del måstebestyr äntligen slagit ner rumpan i fåtöljen, där sitter hon och njuter av sitt kaffe och känner bit för bit hur kroppen och hj...

Ernst har, till min förvåning strumprydd, lagat sina mat och demonstrerat sina kreativa ideér. Leila har efter allt bakande och godistillverkande med sin kåtblick riktad mot tv-kameran återigen talat om för de tv-tittare som inte lessnat att få hål i...

Har i dagarna återigen fått bevisat för mig hur upprördhet, irritation, ilska ja, vad vi än väljer att benämna det, tar för mycket energi. Frågan är dock hur i allsin dar går man till väga för att inte köra fast i argträsket? Jag har ingen aning hur ...