Att komma hem från jobbet trött och med en enorm längtan efter tystnad och att få bara ta det lungt och då få möta något som får mig så tacksam och glad att jag snudd på kan påstå att jag nästan blev rörd till tårar.   

Nu kan det ju tänkas att någon tror att jag ska beskriva hur jag blev överaskad av en stor blombukett, en ask med choklad eller något annat klichéartat.   

Men oooneeej jag bryr mig inte ett skvatt om blommor och visst choklad är väl gott men vill jag ha choklad kan jag ju köpa den själv. Det jag däremot mötte var min sambo lagande fiskgratäng vid spisen och ett nydammsugat hus. Är jag patetisk med onormalt låga krav eller är det normalt att stå där och känna så enorm tacksamhet för att den som faktiskt smular och smutsar ner minst lika mycket som jag själv delar det jobb som krävs för att få ett hem beboligt.

Jag vet inte varför jag inte tar det förgivet och bara noterar att ok det är gjort, det är ju INTE precis så jag sett mina övriga familjemedlemmar hoppa jämfota av glädje eller rörda tacka mig med en kram alla hundramilijoner trillioner gånger jag storstädat hela huset, tvättat, lagat mat, bakat, bäddat rent... 

Jag menar självklart inte att jag önskar att de ska göra det utan snarare kritiskt gramskar och ifrågasätter mitt eget betende. Visst är det väl underbart att bli glad för det lilla...men herrejisses någon måtta får det väl ändå vara för hur lågt jag ska lägga ribban, behöver ju försjutton inte gräva ner den där ribban tio meter under marken heller... Eller??   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vems fel? Vems ansvar? Eller vänta nu, kräver min omgivning att jag har ett eget ansvar? Kräver min omgivning att jag har skyldigheter själv? Nej fy sjutton! Jag har endast rättigheter jag har också all rätt att lägga över ansvaret för i princip allt...

Hon säger... Hon tänker...   Det är lördag och sambon kommer med förslaget att de, om hon vill kan åka till en möbelaffär och titta på soffor. Hon säger, -Ja, det kan vi göra, det blir trevligt.  Hon tänker, att det är ju trevligt att strosa...

Hon tänker... men säger...   Hon har efter en lång dag med arbete, hjärnan full med jobbartankar samt en hel del måstebestyr äntligen slagit ner rumpan i fåtöljen, där sitter hon och njuter av sitt kaffe och känner bit för bit hur kroppen och hj...

Ernst har, till min förvåning strumprydd, lagat sina mat och demonstrerat sina kreativa ideér. Leila har efter allt bakande och godistillverkande med sin kåtblick riktad mot tv-kameran återigen talat om för de tv-tittare som inte lessnat att få hål i...

Har i dagarna återigen fått bevisat för mig hur upprördhet, irritation, ilska ja, vad vi än väljer att benämna det, tar för mycket energi. Frågan är dock hur i allsin dar går man till väga för att inte köra fast i argträsket? Jag har ingen aning hur ...