..."det är så mysigt med höst, att tända ljus och mysa inne i tofflor och en varm kopp te." Jag vill köpa detta positiva myssnack men blir inte övertygad. Det som gör mig till en pessimistisk hösthatare bygger på många självupplevda anledningar.

Att vakna på morgonen och frustrerat undra om det verkligen är morgon eller om det av någon konstig anledning är mitt i natten. Försöker ansträngt kika ut i det kompakta mörkret för att se vilket väder det är ute, för att kunna förbereda klädseln för dagen, och inser åter igen att det blåser småjävlar ute och mitt i bland dessa småjävlar rasar regnet ner likt spjut...

Cyklar i halvmörker med regnet dyngspottande i ansiktet och blåst som piskar allt den kommer åt. Spelar egentligen inger roll alls vad jag sätter på mig för kläder för den kalla vinden blåser igenom allt och letar sig in ända till märgen...kallfuktiga strumpornas tid och snoriga näsornas tid... Känns som man är omringad av alla snornäsor och nysduschar vilket innebär att man för egen del får sitta hemma med sjuka barn.

Till och med naturen visar på den känsla jag känner med sin sura mark och slokande, ruttnande växter och träden som blir naknare och fulare för varje dag som går, för att i slutändan stå där helnäck och darrande i blåsten. 

Vissa dagar blir det inte ens dag, utan stannar någonstanns vid ett gryningsgrått mörker.

Ne jag anser inte att jag är negativ, jag fokuserar bara på min sanning om hösten. För visst är det rart med tända ljus och mys inne med en tänd brasa och höra regnet stänka mot fönstret, men hur stor del av dagen kan jag tillbringa med detta innomhusmys??

Jag skulle visst kunna köpa detta om jag fick gå i ide i tofflor och med brasan sprakande någon gång i början av oktober och inte slippa sticka näsan utanför dörren. Fast så funkar ju inte det riktiga livet, jag får helt enkelt kasta mig på cykeln påpälsad med hela antiblås- och antiregn-munderingen och bli nerstänkt av allt i från regn till snor av nysande barn och uthärda mörkrets dyngsura makter...för att uppgivet tänka att det blir värre, för efter hösten kommer den verkliga käftsmällen när det gäller årstidernas utbud.

VINTERN!! Om jag ogillar hösten det starkaste, så haaatar jag vintern. Säger bara fryst vatten i alla dessa olika former och överallt. Kan inte ens promenera till arbetet utan att vara livrädd att ramla och slå mig, cykla på min kära cykel är inte ens att tänka på. Har man tur har de åtminståne plogat trottoarerna eller kanske om inte annat delat ut gratis snöskor...in my dreams...För att inte tala om kylan, ryser bara jag tänker på den. Hade vi varit menade att leva i detta kalla klimat hade vi väl försjutsingen varit utrustade med kraftigare kroppsbehåring (innan rakning) än vad vi i nuläget är.

Neee jag går inte och sprider denna pessimistinställning dagligen till min omgivning, jag gör som alla andra, instämmer jakande på positiva kommentarer som -men ååå visst är det mysigt med hösten ändå, när vi kan mysa inne med tända ljus och varma filtar.

Trots att jag inombords känner för att öppna fönstret sticka ut huvudet och skrika åt årstiden:  Sluta blås så jag fryser och sluta spotta mig dyngsur hela tiden och tänd förfan lyset igen!!!!    

 

dulcet

19 oktober 2011 10:36

Bravo! :) Just så är det, mitt i prick! :)

http://dulcet.bloggplatsen.se

Sofie

19 oktober 2011 20:06

;D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vems fel? Vems ansvar? Eller vänta nu, kräver min omgivning att jag har ett eget ansvar? Kräver min omgivning att jag har skyldigheter själv? Nej fy sjutton! Jag har endast rättigheter jag har också all rätt att lägga över ansvaret för i princip allt...

Hon säger... Hon tänker...   Det är lördag och sambon kommer med förslaget att de, om hon vill kan åka till en möbelaffär och titta på soffor. Hon säger, -Ja, det kan vi göra, det blir trevligt.  Hon tänker, att det är ju trevligt att strosa...

Hon tänker... men säger...   Hon har efter en lång dag med arbete, hjärnan full med jobbartankar samt en hel del måstebestyr äntligen slagit ner rumpan i fåtöljen, där sitter hon och njuter av sitt kaffe och känner bit för bit hur kroppen och hj...

Ernst har, till min förvåning strumprydd, lagat sina mat och demonstrerat sina kreativa ideér. Leila har efter allt bakande och godistillverkande med sin kåtblick riktad mot tv-kameran återigen talat om för de tv-tittare som inte lessnat att få hål i...

Har i dagarna återigen fått bevisat för mig hur upprördhet, irritation, ilska ja, vad vi än väljer att benämna det, tar för mycket energi. Frågan är dock hur i allsin dar går man till väga för att inte köra fast i argträsket? Jag har ingen aning hur ...