Är det bara jag som krånglar till allt, eller är det fler som arbetar på förskolan som känner sig otillräckliga. Idag var en helt vanlig dag hos oss och vi var alla tre pedagoger på plats.

Dokumentationsarbetet skall ske kontinuerligt och vi vill verkligen så mycket alla tre. Så försök till observation och dokumentation både med kamera och antecknande vad barn säger vid fotografringstillfället. När jag säger försök så menar jag försök. Vi fick i hop endel intressant men jag känner själv att jag upplever det så frustrerande eftersom klockan+ rutiner stör massor, vi har ett visst rutinmönster med tidsramar som vi trots allt måste följa.

Skulle vi strunta i dessa skulle allt spåra ur, vi personal skulle inte hinna få några raster, barnen skulle få frukt för sent så det hamnade för nära maten. vi behöver komma ut en stund på förmiddagen annars blir offtast matstunden som en enda cirkus med hög ljudvolym och mycket myror i byxan. Försöker man sitta en stund och observera leken och anteckna kommer alltid ett antal andra barn och vill ha hjälp med något, bara vara nära och prata lite, berätta att någon gjort något dumt osv. och samtidigt sitter någon på toa och ropar färdig, någon börjar gråta för att någon nöp den, någon spiller ut sitt vatten till vattenfärgen, telefonen ringer....

Om jag nu får ihop endel riktigt bra stoff dvs. foto+anteckningar vad barnen säger.  Så vore det bästa om det gick att få in det i datorn så fort som möjligt, både text och bild...men då kommer nästa lilla dilemma, på eftermiddagen efter 13-13.30 är vi två personal kvar och har 17, 18 ibland 19 barn kvar till efter mellanmålet vid tretiden...

Idag hade vi tur och fick lite extrapersonal hos oss på eftermiddagen och jag och min kollega bestämde att det var ett bra tillfälle att jag satte mig och fixade in bild och texten medan det var färskt i mitt minne också. Så jag hade en timme innan min kollega slutade för dagen och då behövs jag ute på gården med barnen. 

Först skulle jag stoppa in all disk efter mellis, torka av alla bord, tömma sopor, plocka undan lite på avdelningen inför morgondagen, skriva på papper från försäkringskassan som föräldrar ville ha tillbaka, kom in en förälder som hämtade sitt barn och ville prata lite mm....ticktack... 

klockan går och när jag väl sätter mig vid datorn är klockan halv fyra, datorn är rätt seg och det tar en stund innan jag kommit in genom inloggningen. ja, just det hela datagrejset är utbytt så numera sedan någon vecka tillbaka ser allt helt annorlunda ut på jobbdatan och jo, tjena inte är jag helt borta när det gäller data, tvärt om har rätt lätt för att lära mig nytt och hitta själv hur det kan tänkas fungera....

men herrejisses har jag tid att leta, har jag tid att klicka runt och greja...nee inte ett dugg sneglar på klockan, kvart i fyra...känner mig inte alls stressad, ne då...

letar fram rätt bilder i kameran, och rätt anteckningar i blocket....hittar inte den färdiga dokumentationsmallen som vi egentligen ska använda och har inte tid att leta vidare nu så öppnar snabbt ett nytt powerpointdokument lägger in första bilden, citerar barnet under bilden från mina anteckningar....

klickar som en galning och in med nästa bild...skriver under...tittar på klockan...Jaaaahaaaa där var tiden ute.

 Letar snabbt efter usb....spara, stänga ner datorn, plocka undan allt och på med dojjorna och ut till barnen.

Jag vill så mycket och jag blir så frustrerad, det dokumentationsarbetet som jag påbörjade idag handlade om två barn....även om min kollega också hann med att dokummentera kring en annan aktivitet och två andra barn tidigare under dagen så känner nog både hon och jag att man inte räcker till...

Vi vet ju hur vi ska göra och varför, så denna känsla av att vi inte räcker till och att många praktiska göromål en hel del som inte ens är direkt knutna till banen här och nu tar så mycket av vår tid...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vems fel? Vems ansvar? Eller vänta nu, kräver min omgivning att jag har ett eget ansvar? Kräver min omgivning att jag har skyldigheter själv? Nej fy sjutton! Jag har endast rättigheter jag har också all rätt att lägga över ansvaret för i princip allt...

Hon säger... Hon tänker...   Det är lördag och sambon kommer med förslaget att de, om hon vill kan åka till en möbelaffär och titta på soffor. Hon säger, -Ja, det kan vi göra, det blir trevligt.  Hon tänker, att det är ju trevligt att strosa...

Hon tänker... men säger...   Hon har efter en lång dag med arbete, hjärnan full med jobbartankar samt en hel del måstebestyr äntligen slagit ner rumpan i fåtöljen, där sitter hon och njuter av sitt kaffe och känner bit för bit hur kroppen och hj...

Ernst har, till min förvåning strumprydd, lagat sina mat och demonstrerat sina kreativa ideér. Leila har efter allt bakande och godistillverkande med sin kåtblick riktad mot tv-kameran återigen talat om för de tv-tittare som inte lessnat att få hål i...

Har i dagarna återigen fått bevisat för mig hur upprördhet, irritation, ilska ja, vad vi än väljer att benämna det, tar för mycket energi. Frågan är dock hur i allsin dar går man till väga för att inte köra fast i argträsket? Jag har ingen aning hur ...