Sitter uppflugen på cykeln och trampar som en galning ändå rör jag mig framåt i snigelfart, blåsten som härjar kan nästan liknas med orkan, känner blodsmak i munnen. Klockan är strax över åtta och det är kolsvart ute, jag är påväg hem från ett föräldramöte i sonens skola.

Det är vid ett just sådant tillfälle min hjärna börjar gå på högvarv och självklart är det föräldramötet som jag reflekterar kring...

Funderar på om det kan vara så att det finns ett behov för en förening, klubb eller något liknande för föräldrar med för mycket fritid??

Ja jag förstår att detta låter helknasigt, men låt mig berätta att det är inte första gången jag tänker i dessa banor efter föräldramöten på barnens skola.

Vi måste ordna klassfest för barnen, Vi måste samla in pengar till klassresa, Vi måste ordna ett möte så vi kan diskutera vad vi kan ordna för barnen, Vi måste ha en julfest, vi måste ha en vårfest, vi måste träffas och planera, någon måste åka och handla, det är viktigt att alla ställer upp, för vi gör ju detta för barnen.... and it goes on...

STOOOPPP!!! Vänta lite nu, är det verkligen så? Har vi frågat barnen vad de vill? Är barnen delaktiga över huvudtaget i planeringen av alla fester?? 

Om man skulle fråga barnen om de ville ha mamma och/eller pappa hemma på kvällarna eller om de vill att de ska springa på massa olika möten och inhandla till fester, som barnen ifårga själva inte ens blivit tillfrågade om de vill ha eller vara med på...vad skulle barnen svara då tro?

Jag säger inte att det är fel att ha en fest eller ett klassparty, men det går väl att ordna om barnen önskar det och de kan väl vara med att planera isf. Är barnen med och ordnar en fest med allt vad det innebär, får de samtidigt en förståelse för att det ligger jobb bakom, det är inte att "bara fixa".

De föräldrar som bara älskar att fixa och dona och känner att de är bättre föräldrar för att de ordnar klassevents kan ju ordna party hemma och bjuda hem klassen.

Nu min briljantaste idée eftersom de finns föräldrar som verkar brinna för att träffas och ha möten och "festfixa" åt sina barn istället för att använda den tiden till att vara hemma och ha mys med sina barn, kan ju de starta en förening eller klubb som helt oberoende av skolan kan bygga på att de får utlopp för sina ambitioner att fixa, ordna och servera så mycket som möjligt till sina barn. 

hmmm... och många föräldrar idag påpekar att dagens barn inte lär sig något om att ta ansvar och kan inte göra något själva, bara vill bli serverade...

många gånger hör man också beklagan om hur lite tid alla i familjen hinner ses på kvällarna i veckorna, eftersom många barn idag har många fritidsintressen de ska iväg på. Ja, men visst pressa in mer...bara jag och min familj kan stanna hemma och mysa tillsammans och slipper delta!

 

Marjo

14 september 2011 05:00

Precis så är det ju. Vi människor har ett konstigt sätt , att alltid prestera något. Vi blir som överaktiva duracell batterier. Ett bekräftelse behov som går till världs historien.
NÄÄÄÄÄ mera tid åt barn och familj :)

http://www.carpeme.wordpress.com

 

Pilla

14 september 2011 08:01

Helt rätt, klart man vill engagera sig i sina barn men man vill ju helst väja det man själv & barnen vill...

Sofie

14 september 2011 16:01

Ja, precis. Det ska ju inte gå till överdrift och det ska inte vara någon prestationstävling. Glömde också tilläga i bloggtexten att vi har inte fått välja om vi ska vara klassföräldrar eller inte utan de har gått efter klasslistan och det är svårt för de föräldrar som tycker det räcker med sådär lagom att stå emot de som tycker det ska göras massor!!...;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vems fel? Vems ansvar? Eller vänta nu, kräver min omgivning att jag har ett eget ansvar? Kräver min omgivning att jag har skyldigheter själv? Nej fy sjutton! Jag har endast rättigheter jag har också all rätt att lägga över ansvaret för i princip allt...

Hon säger... Hon tänker...   Det är lördag och sambon kommer med förslaget att de, om hon vill kan åka till en möbelaffär och titta på soffor. Hon säger, -Ja, det kan vi göra, det blir trevligt.  Hon tänker, att det är ju trevligt att strosa...

Hon tänker... men säger...   Hon har efter en lång dag med arbete, hjärnan full med jobbartankar samt en hel del måstebestyr äntligen slagit ner rumpan i fåtöljen, där sitter hon och njuter av sitt kaffe och känner bit för bit hur kroppen och hj...

Ernst har, till min förvåning strumprydd, lagat sina mat och demonstrerat sina kreativa ideér. Leila har efter allt bakande och godistillverkande med sin kåtblick riktad mot tv-kameran återigen talat om för de tv-tittare som inte lessnat att få hål i...

Har i dagarna återigen fått bevisat för mig hur upprördhet, irritation, ilska ja, vad vi än väljer att benämna det, tar för mycket energi. Frågan är dock hur i allsin dar går man till väga för att inte köra fast i argträsket? Jag har ingen aning hur ...