Läste idag att förskolor inte når lärandemål enligt skolinspektionen. Den nya läroplanen ställer högre krav och "de yngre barns behov av omsorg prioriteras ofta på på alla barns rätt till utveckling och lärande."

Jag tänker åter igen att det kanske är god tid för att se över våra invanda och förgivet tagna avdelningsindelningar, att ha avdelningar med 1-3 åringar eller 3-5 åringar kanske inte är den ultimata lösningen för att komma åt "alla barns rätt till utveckling och lärande".

Det kan vara så att vi skulle skapa större förutsättningar för barnen att lära och utvecklas genom att arbeta i mer åldersintegrerade avdelningar. I mitt huvud borde detta medföra att vi pedagoger i större utsträckning kan möta upp var de olika barnen befinner sig ur ett utveckling och lärandeperspektiv.

Att organisera om och att hitta praktiska lösningar för att få ett nytt arbetssätt att fungera är nog inte lätt, men är det en omöjlighet?

Nej, det anser inte jag! Vi kanske måste ransaka och ta oss en funderare för vem/vilka vi vill genomföra vårt viktiga och rätt krävande arbete för... Är det för oss själva, för chefen, för att lyfta lön, för föräldrarna eller för barnen?

Ja, möjligt en mix av alla dessa i olika grader beroende på vem som ransakar sig. Vårt uppdrag är dock tydligt trots vad vi själva känner och tycker och där är det barnens lärande och utveckling som skall sättas i fokus, därav menar jag att det kanske är tvunget att kliva utanför sig själv och sitt eget tyckande, sin egen trygghet, rädsla eller kanske rent av bekvämlighet. vad det än nu är som påverkar oss i en tanke att genomföra en stor förändring i det för oss själva trygga arbetssätt.

Ingen vet om en förändring blir till det bättre, ingen vet om ett nytt arbetssätt eller en omorganisation kommer att fungera som det var tänkt, men vi bör ställa oss frågan: Hur ska vi någonsin få veta om vi inte vågar prova?  

Jag hävdar inte att det endast finns en lösning eller att just min åsikt är den rätta för alla, men enligt mig är det dax att "think outside the box" för att i större utsträckning lyckas se till alla barns rätt till lärande och utveckling.

Dela gärna med er av era tankar och åsikter!

 

Pilla

14 september 2011 08:05

Håller med dig till viss del, vad händer med de barn som ligger "efter" sin ålder, ska de gå i en annan grupp?
Sen vore det oerhört spännande att börja med 1-åringarna & få följa med dom hela vägen till 6års!

Sofie

14 september 2011 15:56

Nej de ska givetvis gå tillsammans med sin åldersgrupp oavsett var de befinner sig i sin utveckling, det är ju inte elittänkande det handlar om, vilket jag tror det skulle kunna bli om vi börajde titta på vilka som är mogna för nästa grupp osv...
så här tänker jag: om vi tar ett ex: Om jag i daxläget har en 3-5 års grupp med 20 barn där det är ex åtta stycken femmåringar, fem fyraåringar och sju treåringar, varav treåringarna är rätt nya på storsidan och endel faktiskt fortfarande rätt små. spännvidden över var alla de barnen befinner sig i sin utveckling är jättestor...ex. allt från ett barn med blöja och sen i sin språkutveckling och sin sociala utveckling till nästa barn läsande, räknande, har kommit långt i det sociala dvs. skolredo Så tar garanterat många av de yngsta barnen en stor del av pedogerans fokus. Det kan till och med vara större risk att pedagogen inte hinner satsa och möta upp de barn som ligger "efter" sin ålder eftersom mycket resurs sätts på de yngre i gruppen. Det jag menar blir skillnad om vi säger att jag har ex 20 femåringar är att spänvidden för skillnaden var de befinner sig i sin utveckling är inte lika stor. Jag anser att det är lättare för pedagogerna att möta upp och arbeta utifrån var varje barn befinner sig i sitt lärande och sin utveckling just när spänvidden är mycket mindre. Jag tror du hinner möta upp de barn som behöver lite extra stöd från oss då också och det är mer sannolikt att vi pedagoger lyckas bättre i att arbeta utifrån den nya reviderade läroplanen. Hoppas du förstod hur jag menade. ja, det vore verkligen jättehäftigt att få följa barnen hela vägen.
Kul att du kommenterade, det var det jag ville. Alltid kul att få igång en diskussion och höra vad andra tycker och tänker. =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vems fel? Vems ansvar? Eller vänta nu, kräver min omgivning att jag har ett eget ansvar? Kräver min omgivning att jag har skyldigheter själv? Nej fy sjutton! Jag har endast rättigheter jag har också all rätt att lägga över ansvaret för i princip allt...

Hon säger... Hon tänker...   Det är lördag och sambon kommer med förslaget att de, om hon vill kan åka till en möbelaffär och titta på soffor. Hon säger, -Ja, det kan vi göra, det blir trevligt.  Hon tänker, att det är ju trevligt att strosa...

Hon tänker... men säger...   Hon har efter en lång dag med arbete, hjärnan full med jobbartankar samt en hel del måstebestyr äntligen slagit ner rumpan i fåtöljen, där sitter hon och njuter av sitt kaffe och känner bit för bit hur kroppen och hj...

Ernst har, till min förvåning strumprydd, lagat sina mat och demonstrerat sina kreativa ideér. Leila har efter allt bakande och godistillverkande med sin kåtblick riktad mot tv-kameran återigen talat om för de tv-tittare som inte lessnat att få hål i...

Har i dagarna återigen fått bevisat för mig hur upprördhet, irritation, ilska ja, vad vi än väljer att benämna det, tar för mycket energi. Frågan är dock hur i allsin dar går man till väga för att inte köra fast i argträsket? Jag har ingen aning hur ...